Nä nu blir jag förbannad

Nä vet ni vad, nu börjar jag faktiskt bli lite irriterad. Den här bloggen skapade jag för att dela med mig om min vardag som tecknare, sprida inspiration till andra som tycker om konst, serier, design och annat tecknat. Den här bloggen var inte tänkt att ta upp allt jag gör privat, eller mina politiska eller ideologiska åsikter om samhället. Men idag måste jag göra ett undantag faktiskt.Och varför det? Därför att på senaste tiden har jag inte kunnat undgå den okunskap som flödar fritt i samhället och verkar förpesta var och varannan människa, en okunskap som gäller jämställdhetsfrågan.

"Vi lever i ett jämställt samhälle" brukar det ofta uttryckas i Sverige, både av politiker och vanligt folk, men trots att jag känner till många av de planer för jämställdhet vi har och ofta genomför, trots att jag vet att Sverige är ett mycket bättre land än många andra när det gäller detta, så kan jag inte längre hålla med riktigt i det påståendet med gott samvete. Jag antar att det är för att det har blivit så fullt synligt vilka områden det fortfarande är stora klyftor.

Vi kan börja med Jerringpriset. Om det undgått någon så kan jag berätta att Rolf Göran Bengtsson, en hoppryttare, vann i år med den största segermarginalen någonsin, och detta har inte tagits emot väl av majoriteten av "sportfolket". Alltså de flesta sportjournalister och de som inte röstade på "Roffe". Att det handlar om vanlig avundsjuka kan man mena, att det är okunskap om ridsporten må vara hänt, men mest irriterande är det faktiskt att det är så otroligt typiskt. Ridsport, som ju har övervägande kvinnliga utövare, har aldrig, trots att den har flest utövare av alla idrotter efter fotboll, setts som en "riktig" sport. Och att det beror på att det är mest kvinnliga utövare - ja det finns väl ingen tvekan om det. Förutom att Rolf Göran Bengtsson var en värdig vinnare, som första svensken som legat först på världsrankningen och vunnit ett EM-guld samma år inom hoppning, så är han alltså utövare av en "tjej-sport", alltså inte en"riktig" sport vilket gjorde att det gnälldes något fruktansvärt och menades att detta var en "kupp" av ridfolket, med andra ord de flesta kvinnor.

Om vi då bortser från att Jerringpriset är folkets pris och folket röstade fram Roffe, så varför gnälls det då så fruktansvärt av "sportfolket" över det här? Jo, de anser att det inte är en riktig sport för att det är hästen som gör jobbet. Ja, jag tror faktiskt inte jag behöver säga mer än att ryttare kontrollerar ett djur på 600 kg, inom ridsporten dör i genomsnitt fyra personer per år och ungefär 13 000 personer tvingas varje år uppsöka akutmottagningar efter olyckor och Roffe krossade en testikel en gång under en hopptävling. Så nu kan vi ju genast konstatera att det inte är en kärringsport. Lägg då till att det krävs oerhört mycket engagemang för att nå toppen, hur många lovande fotbolls - eller ishockeyspelare i Sverige skulle kunna tänka sig att jobba gratis 10 timmar om dagen med att ta hand om andra fotbolls-eller ishockeyspelare i flera år för att någon gång få en chans att träna tillsammans med denne? Jag tippar på att det inte är särskilt många. Däremot är det så de flesta som vill nå toppen inom ridsporten måste göra, de får åka till utländska stall och slita häcken av sig genom att sköta toppryttarnas hästar och har de tur kanske de får rida någon gång.

Men allt det här spelar egentligen ingen roll, för om man skalar bort alla fakta så finns det fortfarande en sak som står sig. Ridsporten utövas av mestadels kvinnor. De flesta som skriver på sportsidorna i tidningarna är män. De flesta som det går bra för inom fotboll, ishockey och övriga så kallade "riktiga" sporter är män. Inte ens en så erkänd sport som fotboll betalar en tiondel så mycket till de kvinnliga proffsen som till de manliga. I Tyskland har ridsporten mycket högre prestige, men där är inte heller de flesta utövarna på toppnivå kvinnor. Som en sidogren i den här diskussionen kan också tas upp hur de få män/pojkar som håller på med ridsport tas emot. Det är inte ovanligt att yngre killar blir mobbade om de gillar hästar.

Vi kan gå vidare på det här ämnet men ta ett helt annat område, läraryrket. Av lärarna idag är de flesta kvinnor. Så var det inte längre bak i tiden, från början fick till och med bara män vara lärare. På den tiden hade läraryrket en hög status och hög lön. Men allt eftersom tiden går blir det fler kvinnor i yrket och lönerna slutar att stiga i samma takt som till exempel politikernas löner, som inte har lika många kvinnor. Idag har läraryrket både låg status och låg lön - och mer kvinnor än män.

Samma sak gäller andra kvinnodominerade yrken så som sjuksköterska(det hör till och med på namnet att det syftar på kvinnor), undersköterska(samma namnändelse där) lokalvårdare(som innan heter städerska) och så vidare.

Överallt ser man samma sak, desto fler kvinnor desto sämre status, desto fler kvinnor desto sämre lön. Och när då en sport som ridsporten äntligen får det erkännande det förtjänar, då sitter alla män som är rädda för kvinnors makt och kallar det fusk, säger att det inte är en "riktig" sport och blir förbannade. Men egentligen är de bara fega översittare, som aldrig hade vågat sig upp på en häst och som tycker att det som kvinnor gör inte är lika mycket värt som det som män gör.

Tänk va rädda de ska bli när vi röstar fram Patrik Kittel nästa år ;)